Anders Andersson eller ZAZZ !

I slutet på 50-talet, när man var sisådär en 7-8 år, var det vanligt att bilda gäng eller hemliga klubbar hemma på våran gata. Smeknamn var en naturlig del, liksom annorlunda språk typ svinatyska eller andra avarter.

Anders var inte lätt att hitta ett smeknamn till eftersom de flesta var upptagna. Hur som helst så kom någon på att om man sa anders andersson tillräckligt snabbt så lät det som sass.

Detta blev taget och för att inte konkurera med ett välkänt flygbolag och för att göra det lite extra tufft (Zorro) så blev det ZAZZ. Vilket jag fortfarande kallas för, av de flesta jag känner.

Man måste tåla kritik !

En av de första tavlorna jag målade, tyckte jag mycket om. Naturligtvis kände jag för att testa den på andra människor, eftersom jag då aldrig visat min konst tidigare. Sagt och gjort, jag tog den med till mitt dåvarande arbete och hängde upp den på väggen. En dag då jag satt försjunken i ett telefonsamtal dök det upp en kund. Kunden stod tåligt och väntade tills mitt samtal var avklarat. Jag kunde inte undgå att lägga märke till hans intresse för tavlan, och utgick ifrån att han var konstintresserad.

Naturligtvis såg jag min stora chans till att få ett utlåtande av tavlan och frågade honom försynt: Är du konstintresserad? Blicken jag fick tillbaka av honom var svårtolkad och han svarade: Näääh, men jag undrar hur det står till i huvudet på den dj....n som målat den.

Den fortsatta ordutväxlingen får tyvärr inte plats att återge här, vill dock tillägga att kunden och jag fortfarande är mycket goda vänner.

Tavlan fanns med på en av mina första utställningar och det var stort intresse för den, vilket innebar försäljning. Om den inte blivit såld vidare, så hänger den någonstans hos en konstintresserad familj i södra Tyskland. Som det kan gå........